Trafficking

Vad är trafficking?

Definitioner och förkortningar

 

Definition av människohandel

 

Detta är en förenkling av den definition av människohandel som återfinns i FN:s protokoll om människohandel (2000):

 

• Människohandel omfattar antingen rekrytering, transport, hysande eller mottagande av personer.
• Processen bygger på hot eller bruk av våld eller andra former av tvång, bedrägeri eller maktmissbruk och/eller utväxling av pengar eller förmåner för att erhålla samtycke till utnyttjande av en person från andra personer som har kontroll över den första personen.
• Avsikten är att utsätta någon för utnyttjande i form av prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, slaveri eller avlägsnande av organ.

Det är ofta svårt att dra en tydlig gräns mellan människohandel och människosmuggling. En möjlig gränsdragning är dock att människosmuggling handlar om att en person av egen fri vilja beslutar sig för att resa från en plats till en annan, medan människohandel handlar om att en person blir tvingad till att förflyttas av någon från en plats till en annan. Många gånger bedrivs dessa verksamheter parallellt av samma personer. I en del fall tvingas emigranterna att prostituera sig för att betala av sin resa.

 

Definition av trafficking

 

Trafficking används ofta som synonym för människohandel. Begreppet innefattar dock all sorts illegal handel, även med djur, kulturföremål, droger, vapen etc. I Sverige används ofta trafficking då man syftar till människohandel för sexuella ändamål.

 

Definition av barnsexhandel

 

Definitionen av barnsexhandel omfattar tre områden:

 

• Handel med barn i sexuella syften
• Barnsexturism
• Barnpornografi

Handel med barn omfattar handel för sexuella ändamål eller andra former av utnyttjande såsom arbetskraft, barnsoldater, för organdonationer eller olagliga adoptioner.

 

Olika former av människohandel

 

FN:s definition av människohandel inkluderar utnyttjande i form av prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, slaveri och avlägsnande av organ. I Sverige ligger fokus på handel för sexuella syften. Globalt sett är dock människohandel även i andra syften vanligt förekommande. Anledningen till att de inte får lika stor uppmärksamhet i media eller inom det internationella politiska systemet beror bland annat på att de inte väcker intresse på det sätt som människohandel för sexuella syften gör. Media porträtterar inte sällan offren genom att sexualisera och objektifiera dem. Dessutom är det inte lika vanligt med tvångsarbete i Europa som i andra fattiga delar av världen. Många människor har också lättare att se kvinnor och barn som utsatts för trafficking som offer än män som till exempel utnyttjas som slavar inom industri och jordbruk.

 

Förkortningar

• ECPAT End child prostitution, child pornography and trafficking in children for sexual purposes
• ILO International Labour Organisation, ett trepartsamarbete mellan arbetsgivare, löntagare och regeringar
• UNICEF the United Nations Children?s Fund, arbetar på uppdrag av FN för att förverkliga barns rättigheter
• WHO World Health Organisation, Världshälsoorganisationen
• IOM International Organisation of Migration, Internationella migrationsorganisationen

Människohandel som fenomen

 

Historiskt sett är människohandel inget nytt fenomen. I förkapitalistiska samhällen var utbyte med unga kvinnor ett sätt att skapa allianser och byta till sig arbetskraft och reproduktionsmöjligheter och under 1880-talet såldes svenska och danska kvinnor som slavar till USA. Ett annat exempel är handeln med slavar från Afrika. Idag har dock människohandeln fått en annan dimension och mer eller mindre alla länder i världen är involverade på något sätt. Kvinnor ses som en handelsvara som går att köpa och sälja på den internationella marknaden. Ofta sker människohandeln över nationsgränser och kvinnorna hamnar långt från sitt hemland med liten eller ingen chans att återvända. Den främsta orsaken till att människohandel existerar beror på att det finns en stor efterfrågan. Sociala och ekonomiska ojämlikheter, globalisering, fattigdom, krig, politisk instabilitet, ojämlika maktförhållande mellan personer och länder samt brist på jämställdhet är andra orsaker till att människohandel förekommer.

 

Människohandel i Sverige

 

Först i början av 1990-talet började problemet med människohandel att uppmärksammas i Sverige. Ungefär samtidigt kom regeringen, polismyndigheter, socialarbetare, ideella organisationer och andra sociala aktörer runtom i landet i kontakt med människohandel i olika sammanhang. Idag är det dagliga flödet av information om människohandel, koppleri och prostitution som polismyndigheter och andra aktörer tar emot stort. Under 1970- och 1980-talet innebar koppleri oftast att en man fick sin inkomst genom att flickvännen/hustrun lät prostituera sig. I slutet av 1990-talet förändrades bilden då unga kvinnor från före detta Sovjetunionen fördes till Sverige och lurades eller tvingades till prostitution av hallickar och människohandlare från Östeuropa. Ideella organisationer, som exempelvis Kvinnoforum, hade sedan tidigare arbetat med projekt där de kommit i kontakt med inhemska prostituerade. De fick ta emot klagomål om att det kom ryska kvinnor som sålde sexuella tjänster mycket billigare. Denna nya form av människohandel är en väl organiserad brottslighet där förövarna verkar inom sofistikerade eller löst sammansatta nätverk. Det är en enormt lönsam verksamhet eftersom "varan" kan säljas flera gånger och risken för att åka fast är liten. De flesta gärningsmän i Sverige härstammar från Estland, Litauen, Polen, Ungern, Thailand, Tunisien och Sverige. En del av dem har varit bosatta i Sverige och några har kommit till Sverige enbart för att bedriva brottslig verksamhet. Förövarna har ofta en kriminell bakgrund, och bedriver inte sällan parallella verksamheter med vapen och/eller narkotika.

 

Internet

 

En stor del av utbudet av sexuella tjänster i Sverige liksom i andra länder, sker via Internet. Då behöver människohandlarna inte resa till kvinnornas hemländer för att rekrytera dem i prostitutionssyfte till Sverige, utan kan via så kallade webbhotell köpa och sälja kvinnor. Människohandlare rekryterar kvinnor i deras hemländer, tar foton på dem och lägger ut dessa på olika Internetsidor. Sedan 2005 har försäljningen av kvinnor och flickor via Internet delvis ändrat karaktär. Numera kan också sexköpare beställa kvinnor till Sverige via Internetannonser där man kan få telefonnummer till bokningscentraler i utlandet. Resor och hotellrum bokas och betalas och därefter skickas kvinnorna till Sverige på beställning. Direktiv till kvinnorna och sexköparna om tid och plats för överenskomna sexköp förmedlas och på annonssidan framgår det ofta att sexköparen ska sätta in en viss del av summan på ett konto och betala resten av summan kontant till kvinnan. Generellt har Internet gjort att det har blivit allt svårare att knyta hallickarna rent fysiskt till kvinnorna eftersom de sällan besöker deras lägenheter eller vistas utomhus med dem.

 

Statistik

 

Informationen gällande människohandel med sexuella ändamål är stor. Då det rör sig om en verksamhet som sker i det dolda bygger all statistik på uppskattningar av hur stor handeln är och olika källor uppger olika siffror. Hur många flickor och kvinnor som är offer för människohandel i Sverige är därför svårt att säga. Rikskriminalpolisen har inte heller gjort någon uppskattning sedan 2004. IOM uppskattar att 120 000 barn och kvinnor förs in i EU varje år. Två tredjedelar av dessa kommer från Östeuropa. 2004 uppskattade Rikskriminalpolisen att cirka 400-600 kvinnor och barn blev traffickerade till Sverige för att utnyttjas sexuellt. De flesta rekryteras från Estland, Litauen, Ryssland och Polen, men de kom även från Thailand, Ungern, Marocko och Moldavien. Under 2003 gjordes 21 anmälningar om människohandel, varav två personer dömdes för människohandel och 11 personer för människohandelsliknande brott. Under 2004 ökade anmälningarna till 29 stycken medan ingen dömdes för människohandel. 20 personer dömdes för människohandelsliknande brott. Under 2005 gjordes 44 anmälningar rörande människohandel i Sverige. Anmälningarna handlade till den största delen om människohandel för sexuella ändamål. Under 2005 dömdes sju personer för människohandel för sexuella ändamål och i alla fall var offren under 18 år. Dessutom dömes 27 personer för människohandelsliknande brott såsom koppleri och grovt koppleri.

 

Det finns inga exakta siffror som anger hur omfattande människohandeln är i Sverige eller resten av världen. Det är också svårt att avgöra om människohandeln har ökat eller om det endast beror på att problemet har fått större uppmärksamhet i internationella sammanhang. Beroende på vilken källa man använder ges olika uppgifter om människohandelns utbredning: FN uppskattar antalet offer för all typ av trafficking till drygt fyra miljoner per år. Enligt IOM utnyttjas drygt två miljoner av dessa för sexuella ändamål och cirka 1,2 miljoner av offren som utsätts för trafficking världen över är barn. ECPAT uppger att 85 procent av offren är kvinnor och 15 procent män och att 50 procent av samtliga offer är minderåriga (under 18 år). Människohandel är idag världens tredje största och mest lönsamma organiserade brottslighet efter den illegala handeln med vapen och narkotika. IOM uppskattar att människohandlare gör en bruttoförtjänst på sju miljarder US dollar per år, det vill säga 51 miljarder SEK.1

 

Migration och människohandel

 

Insatserna för att motverka människohandel inom internationella organ och på statlig nivå har ökat kraftigt under de senaste åren. Utifrån ett globaliseringsperspektiv handlar det internationella intresset egentligen om staters nationella säkerhetsintressen och om att USA, västvärlden och därmed Sverige, vill kontrollera migrationsströmmarna. Det finns ett egenintresse i att hjälpa utvecklingsländer och att bekämpa människohandel. Vissa analytiker (bland annat socialantropologerna Lisa Åkesson och Johan Lindquist) menar att enskilda stater använder sig av argumentet att de vill bekämpa trafficking när de egentligen vill förhindra den illegala arbetskraftsinvandringen. Konsekvensen av Sveriges medlemskap i EU, och Sveriges anpassning till EU:s lagar, är att Sverige fått en hårdare migrationspolitik. Det har blivit allt svårare för personer utanför EU att få arbetsvisum, asyl, och/eller att träffa sin familj. Västvärldens hårdare migrationspolitik har lett till att människohandeln ökat och att allt fler människor utnyttjas i och/eller tvingas till prostitution. Sverige har ofta spelat en viktig roll i internationella sammanhang när det gäller utveckling och internationellt samarbete och betraktas av vissa utländska aktörer som en förebild för övriga världen.

 

Barnsexhandel

 

Fram till början av 1990-talet var sexuell handel med barn ett osynligt och odebatterat fenomen, ett problem som världen valde att blunda för. Men en grupp socialarbetare från olika länder i Asien uppmärksammade att det inte handlade om enstaka fall där barn utnyttjades i sexuella syften, utan om en snabbt växande och till stora delar organiserad barnsexindustri. För att synliggöra problemet och föra upp frågan på den internationella politiska dagordningen startades en kampanj i Asien, som tvingade Sverige och övriga världen att agera mot barnsexhandeln. På ECPAT initiativ arrangerade Sveriges regering den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm 1996. Den andra världskongressen hölls i Yokohama 2001. Läs mer om ECPAT på sid 17-18. Fenomenet med barnsexhandel har därefter fått stor uppmärksamhet i Sverige, liksom på det internationella politiska planet som till exempel inom EU och FN. Barnsexhandel är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och inte minst Barnkonventionen. Enligt artikel 1 i barnkonventionen avses varje människa under 18 år att vara ett barn. De svenska barnsexturisterna kan vara pedofiler, men också tillfälliga förövare som förmodligen aldrig skulle utnyttja ett barn i Sverige men som av olika anledningar kan tänka sig att göra det utomlands. Då det inte finns en stereotyp barnsexköpare är det väldigt svårt att identifiera förövarna.

 

Lagstiftning i Sverige

 

I Sverige deltar ett flertal aktörer med olika insatser i arbetet för att motverka och förhindra människohandel, ofta i nära samarbete med varandra. Den förra regeringen påbörjade ett projekt för att motverka trafficking i samarbete med andra länder, till exempel Baltikum, USA, de nordiska grannländerna och EU. Regeringen samarbetade också med myndigheter i Sverige såsom polismyndigheter, Migrationsverket, ideella organisationer som till exempel ECPAT och Kvinnoforum samt andra sociala rörelser, bland annat inom kyrkan. Näringsdepartementets jämställdhetsenhet framställde ett nationellt handlingsprogram för arbetet med att bekämpa människohandel och deltog i ett samarbetsprojekt mot prostitution och handel med kvinnor i Barentsregionen. Regeringen under Göran Persson satsade extra mycket resurser på att underlätta polisens arbete År 2003 öronmärktes 30 miljoner kronor till polisväsendet för att användas i arbetet mot människohandel under åren 2004-2006. Med anledning av detta startades ett spaningsarbete i Stockholms län som kom att benämnas Projekt Europa. Det förs även ett gemensamt arbete mot trafficking inom FN där de flesta länder i världen deltar.

 

Sveriges sexköpslag

 

Sverige regering och riksdag har genom Kvinnofridslagstiftningen definierat prostitution som mäns våld mot kvinnor. Den 1 januari 1999 införde Sverige en ny lagstiftning, lagen om förbud av sexuella tjänster, den s.k. Sexköpslagen eller Torsklagen, trädde då i kraft. Denna lag innebär att köp av, eller försök till köp av, sexuella tjänster är en kriminell handling som straffas med böter eller upp till sex månaders fängelse. De prostituerade kvinnorna riskerar däremot inga rättsliga påföljder.

 

I april 2005 trädde vissa lagförändringar i kraft som bland annat utvidgar förbudet mot köp av sexuell tjänst till att gälla även då ersättning getts eller utlovats av tredje person. Samtidigt infördes en ny paragraf i brottsbalken som gäller barn under arton år: "Den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling döms för köp av sexuell handling med barn." Denna bestämmelse gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan person än den person som är förövare. Straffet för sexuellt ofredande av barn är böter eller fängelse i högst två år och för grova brott fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

 

Förbudet mot köp av sexuella handlingar av barn skärptes även genom att tillämpningsområdet utvidgades till att omfatta köp av sexuella handlingar av barn som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena prostitutionsförhållanden. En särskild straffbestämmelse med avseende på utnyttjande av barn för sexuell posering infördes för att ytterligare förstärka skyddet av barn och ungdomar. Kravet på dubbel straffbarhet2 togs bort för att det i Sverige skall gå att döma en person för allvarliga sexualbrott mot barn under 18 år begångna i utlandet. Dubbel straffbarhet innebär att ett brott måste anses vara ett brott och vara straffbart i både hemlandet och i det landet som förövaren begår brottet, för att kunna dömas. Ex. Om en svensk man åker till Thailand och utnyttjar ettbarn sexuellt, skulle mannen komma undan utan att bli dömd om handlingen inte räknades som ett brott manbestraffas för i båda länder. Nu räcker det att sexuellt utnyttjande av barn är förbjudet/straffbart i Sverige för att mannen ska kunna straffas. Dessutom höjdes maxstraffen för brotten sexuellt tvång, köp av sexuell handling av barn, grovt koppleri och för grovt barnpornografibrott.

 

Enligt polisens rapporter blir det allt vanligare att utländska kvinnor kommer till Sverige för att utnyttjas i sexuella syften och sedan säljas vidare till ett annat land där prostitution är legaliserad. Sverige är inte längre ett destinationsland utan snarare ett transitland. Då kvinnorna ofta bara stannar i Sverige ett par veckor, ställs det högre krav på polisens spaningsarbete. I flera ärenden där spaning påbörjats har kvinnorna sålts vidare och förts ut ur landet innan polisen kunnat säkra bevisen. För att komma åt denna typ av brottslighet krävs avancerat internationellt polissamarbete samt stora polisiära resurser.

 

Lagstiftning mot människohandel

 

Hittills har de flesta anmälningar om människohandel i Sverige lett till att förövare kunnat dömas för människohandelsliknande brott, till exempel koppleri och grovt koppleri, men inte för människohandel. Problemet är att bevisbördan ligger på de personer som råkat ut för människohandeln. De drabbade kvinnorna måste kunna bevisa att de har blivit utsatta för människohandeln. Dilemmat med att skilja mellan påtvingad och frivillig prostitution blir också tydlig här. Andra anledningar till att det är svårt att döma personer för människohandel är att kvinnorna ofta är mycket rädda för människohandlarna och inte litar på vare sig polis eller myndigheter i Sverige. Det har varit svårt för polis och åklagarmyndighet att övertala kvinnorna att vittna i rätten. Kvinnorna har ofta utsatts för våldtäkt, misshandel och hotats av både människohandlare och polis eller myndigheter i sitt hemland, vilket gör att de har svårt för att lita på någon överhuvudtaget. Oftast pratar kvinnorna endast sitt hemlands språk. De flesta har kommit till Sverige på illegalt sätt genom förfalskade dokument eller inga alls och är rädda för att bli upptäckta.

 

Genom att garantera bra boende, socialt stöd, terapi och rehabilitering kan polis och myndigheter skapa förtroende för att kunna hjälpa de utsatta kvinnorna. För att kunna genomföra detta behöver de ökade resurser från regeringen och nära samarbete med ideella organisationer. Idag vet vi väldigt lite om vad som händer med de kvinnor som skickas hem igen. För att kunna bli bättre på att följa upp vad som händer krävs det att Sverige tar ett större ansvar genom att samarbeta med ursprungsländers regeringar och ideella organisationer. Genom att följa upp vad som händer med de kvinnor som skickas hem kanske Sverige kan motverka att de kvinnorna utnyttjas av människohandlare igen.

 

Den första lagstiftningen mot människohandel trädde i kraft den 1 juli 2002 då människohandel för sexuella ändamål infördes som ett nytt brott i Sverige. Två år senare, den 1 juli 2004 ändrades den och straffansvaret utvidgades till att också omfatta andra former av människohandel än bara sexuellt utnyttjande, såsom tvångsarbete, krigstjänst, handel med organ samt människohandel som sker inom landets gränser. Regeringens proposition om "Ett utvidgat straffansvar för människohandel" ligger till grund för utvidgningen av lagen. Syftet bakom den omarbetade lagen är att uppfylla åtagande i FN-protokollet om människohandel (2000) samt EU:s rambeslut om bekämpandet av människohandel. För att underlätta för polis och åklagarmyndighet infördes 1 oktober 2004 också en bestämmelse om tillfälligt uppehållstillstånd för offer för trafficking enligt utlänningslagen. Bestämmelsen om tillfälligt uppehållstillstånd infördes för att göra det lättare att döma brottslingar och innebär bland annat att offer och vittnen till människohandel kan få stanna i Sverige under tiden som brottsutredningen och domstolsprocessen pågår. Den nya lagen har lett till att fler personer har kunnat dömas för människohandelsliknande brott.

Källor

 

• Appelquist, Josephine, Kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige - En studie av kännedom om utnyttjandet av minderåriga i prostitution, pornografi och trafficking (2005), ECPAT Sverige
• Gallagher, Anne, Human rights and the new UN protocols on trafficking and migrant smuggling: A preliminary analysis (2001), Human rights quarterly 23(4)
• Kyle, David och Koslowski, Rey, Global human smuggling: Comparative perspectives (2001), John Hopkins University press
• Sandell, Göran, Elisabeth Pettersson, Janne Larsson och Kari Kousmanen, Könsköparna: varför går män egentligen till prostituerade? Djupanalys av män som köper sex (1996), Natur och Kultur
• United Nations, Protocol to prevent, supress and punish trafficking in persons, especially women and children, supplementing the United Nations convention against transnational organized crime. (2000), Vienna: United Nations Office for Drugs Control and Crime prevention

Fobisk Personlightesstörning

Författare: Tasja Klausch Första versionen: 01 jan 2007. Senast ändrad: 02 mar 2007.

Fobisk personlighetsstörning karaktäriseras av en rädsla för att bli dömd av sin omgivning, blyghet och ett ständigt obehag i sociala situationer. Detta obehag kan yttra sig i till exempel skamkänslor, att personen rodnar eller att personen undviker sociala situationer. Personer med fobisk personlighetsstörning undviker förhållanden av rädsla för att bli avvisade och om de befinner sig i ett förhållande är de tillbakadragna av samma anledning. En person med denna störning kan till och med tacka nej till en befodran som innebär mer kontakt med människor. När personer med fobisk personlighetsstörning är tillsammans med andra känner han eller hon en ständig rädsla för att göra bort sig eller att inte kunna besvara frågor. Det är viktigt att notera att fobisk personlighetsstörning inte är samma sak som social fobi (mer) även om många av diagnoskriterierna överlappar. Social fobi innebär en rädsla för vissa speciella situationer medan fobisk personlighetsstörning gäller all social samvaro. Fobisk personlighetsstörning börjar utvecklas i barndomen medan social fobi oftast uppkommer på grund av traumatiska händelser under de sena tonåren eller i vuxen ålder. Precis som med alla personlighetsstörningar så ser personer med fobisk personlighetsstörning sitt beteende och sina känslor som en del av dem själva. De identifierar sig med sina symtom och saknar sjukdomsinsikt. För dem själva framstår deras beteende i sociala situationer som helt normalt och naturligt. Personerna har oftast endast vaga och diffusa upplevelser av lidande vilket gör att det är svårt att behandla fobisk personlighetsstörning med terapi (mer). Detta skiljer sig från människor med social fobi som upplever sina symtom som någonting skiljt från dem själva och som orsakar dem lidande.

Överlevnads manual

Vänd Om…

• Lär dig så mycket du kan om narcissistisk personlighetsstörning (antisocial och borderline) och de strategier som människor med dessa störningar använder. Bland annat manipulation, lögner, känslomässig och ekonomisk utpressning, dubbla budskap, härskartekniker, projektion och mer eller mindre förtäckta hot.
• Sluta förklara dig och försvara dig mot lögner (”Tråkigt att du tror att… det här är vad jag tycker, vill, behöver, känner…”)
• Låt inte N, eller någon annan, inbilla dig att du har någon skuld eller att det är du som är störd (f ö N favoritstrategi, att skuldbelägga andra för ALLT och att projicera sina egna brister och dysfunktionella beteenden på andra)
• Ta till dig att det inte är ditt sätt att reagera som är onormalt, utan att det onormala är N sätt att agera.
• Ingenting du gör eller säger kan få N att förstå eller ändra sig, du har att göra med en störning – som du inte kan ”bota”.
• N kan inte ändra på sig även om han/hon säger sig vilja det. N anser inte att det är något fel på honom/henne.
• I detta fall är det ”eNs fel att två träter”, den andre försöker bara försvarar sig, ”överleva”. Det enda du kan påverka är att du väljer att sluta försvara dig och lämnar relationen, situationen eller arbetsplatsen. Blir du sen förföljd och trakasserad så är det ”bara” N som kränker dig, inte du själv.
• Bryt tystnaden (och isoleringen?) och tala med andra om misshandeln, ett nätverk av folk som ”vet” är ovärderligt. Du har inget att skämmas för även om N jobbat hårt för att få dig att tro det.
• Lär dig (först intellektuellt och sen känslomässigt) att du inte har någon skuld till den misshandel du utatts för, du är drabbad, PUNKT!

Diagnosticeringskriterier enligt DSM-IV-TR

Individen uppvisar ett ihärdigt mönster av grandiositet (i fantasi eller beteende), behov av beundran, brist på empati, börjar i det unga vuxenlivet och finns i varierande samband indikerat av fem (eller fler) av följande:

1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).
2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
3. Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
4. Kräver stor beundran.
5. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
6. Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
9. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.

Karaktärsdrag hos narcissister

Det destruktiva narcissistiska mönstret kan bestå av flera av följande

Ordet han kan överallt ersättas med ordet hon.

• Vänder varje samtal till att handla om honom själv
• Förväntar sig att du ska uppfylla hans känslomässiga behov
• Ignorerar effekten hans negativa kommentarer har på dig
• Kritiserar dig ständigt, eller läxar upp dig, och tror att han vet vad som är bäst för dig
• Fokusera på att skylla ifrån sig, snarare än att ta ansvar för sitt eget beteende
• Förväntar sig att du stå beredd att rycka in för att uppfylla alla hans behov
• Är alltför engagerad i sina egna hobbies, intressen, eller i sitt missbruk, och ignorerar dina behov
• Har stort behov av uppmärksamhet
• Skryter, surar, klagar, retas på ett olämpligt sätt, är teatralisk, högljudd och stormig
• Kan inte begrunda sina egna misstag. Kan inte hantera kritik och blir arg för slippa ta till sig kritiken
• Blir arg när hans behov inte kan tillgodoses och får vredesutbrott eller skräms
• Har en attityd av ”Allt du kan göra, kan jag göra bättre”
• Psykar och trycker ner dig för att behålla övertaget och verka viktig
• Agerar på en förföriskt sätt, eller är överdrivet charmig
• Är fåfäng och fiskar efter komplimanger. Förväntar sig att du ska beundra honom
• Är inte nöjd om han inte har ”den största” eller ”det bästa”
• Söker status. Spenderar pengar för att imponera på andra
• Glömmer vad du har gjort för honom, men påminner dig ständigt om vad du är skyldig (ska återgälda) honom (för)
• Försummar familjen för att imponera på andra. Har allt, gör allt: Är en fantastisk person på alla sätt i syfte att få beundran
• Hotar att överge dig om du inte går med på vad han vill
• Lyder inte lagen. Anser sig själv stå över lagen. Lagen gäller inte honom
• Förväntar sig inte att bli straffad när han försummat att följa anvisningar, eller inte anpassat sig till gällande riktlinjer
• Ignorerar dina känslor. Säger att du är alltför känslig eller lättstött om du uttrycker dina känslor
• Talar om för dig hur du borde känna eller inte känna
• Kan inte lyssna på dig och kan inte tillåta dig att ha åsikter
• Är mer intresserad av sina egna angelägenheter och intressen än dina
• Är oförmögen att se saker ur någon annans synpunkt än sin egen
• Vill kontrollera vad du gör och säger. Försöker detaljstyra dig
• Försöker att få dig att känna dig dum, hjälplös och oduglig när du gör saker på egen hand
• Har dålig självinsikt och kan inte se hur hans själviska beteende påverkar dig
• Har ytliga känslor och intressen
• Utnyttjar andra med lögner och manipulationer
• Använder känslomässig utpressning för att få vad han vill
• Kan begå fysiska eller sexuella övergrepp mot barn

Punkterna ovan gäller alltså inte specifikt narcissistisk personlighetsstörning, utan vad Nina Brown kallar ”the destructive narcissistic pattern”. Många jakande svar betyder alltså inte att din förälder är personlighetsstörd, utan att föräldern uppvisar ett ”destruktivt narcissistiskt mönster”. Detta är inget personlighetstest som kan användas för att sätta diagnos på någon.

Misshandlaren

Det går inte att lista ut vem som är en misshandlare genom att observera honom på arbetet eller i det sociala livet. Omgivningen blir ofta förvånad om de får veta vad misshandlaren har gjort mot sin partner. Han är ofta en "bra kille". Han kan vara framgångsrik, intelligent, karismatisk, snäll, trevlig och hjälpsam mot sin omgivning. Han kan ha vilken typ av yrke som helst, se ut hur som helst och tillhöra vilken samhällsgrupp som helst. Han kan vara snäll mot barn och vara med i någon frivilligorganisation på fritiden. Han kanske till och med kallar sig feminist.

Det finns en stor poäng för misshandlaren att utåt framstå som fläckfri, normal och trevlig. Om kvinnan skulle berätta för någon om hur han är i hemmet är det inte säkert att omgivningen skulle tro henne omedelbart, eftersom hon ju har en "toppenman". Misshandlaren reserverar sin aggressiva, fientliga, kritiska, kränkande och nedlåtande sida för partnern, när de befinner sig i enrum. Något som skapar förvirring hos kvinnan och får henne att kanske börja leta fel hos sig själv - "han är ju så trevlig mot andra, och alla tycker han är fantastisk, så det måste vara något fel med mig eftersom han behandlar mig annorlunda".

Värt att nämna är också att misshandlaren ofta skaffar sig allierade. Han umgås med andra män som har samma attityder om kvinnor och som delar hans värderingar om att han har rätt att göra det han gör. Han kan umgås med män som ser upp till honom och som kanske inte är lika framgångsrika i saker som han upplever viktiga. Han kan också ha relationer till andra som handlar om att han hjälper dem med olika saker och att andra står i en frivillig beroendeställning till honom. Misshandlaren kan använda sig av sina allierade för att isolera kvinnan och för att bryta ner henne. Han kan få dem att ta hans parti, han kan ljuga ihop saker om kvinnan osv. För omgivningen kan det vara svårt att se situationen klart - misshandlaren ter sig sympatisk, duktig och hjälpsam medan hans partner blir allt mer tyst, nedstämd, retlig och "märklig" med tiden.

I början av förhållandet är misshandlaren charmig, uppvaktande och snäll mot kvinnan. Ingen kvinna skulle medvetet ge sig in i en relation med någon som behandlade henne illa redan på första dejten. Med tiden framträder misshandlarens kontrollerande, misshandlande sida, och den verbala misshandeln inleds, ofta smygande subtilt. Det är av stor vikt för alla kvinnor att känna till varningstecknen, som ofta uppträder redan under "smekmånadsfasen" (se Tidiga Varningstecken). Det är möjligt att känna igen en misshandlare, om man bara vet vad man ska titta efter. Därför är det av stor vikt att så många människor som möjligt skaffar sig kunskap om varningstecknen, även män. Vi har alla ett ansvar att hjälpa varandra att undvika hamna i den här typen av situation.

Misshandlaren drivs av ett stort behov att ha makt och kontroll. Han kan kontrollera gräl, diskussioner och beslutsfattande, han kan välja att kontrollera kvinnans personliga frihet eller han kan kontrollera det gemensamma föräldraskapet om paret har barn.

Det finns två typer av makt: personlig makt (att bestämma över sig själv och rätten att leva sitt liv som man vill) respektive makt över någon annan. Misshandlaren vill ha makt över någon annan, dvs den han säger sig älska. I misshandlarens verklighet har man antingen makt, eller inte. Ett gräl är för misshandlaren ett krig. Antingen vinner man, eller så förlorar man, och han vill vinna. Han kan göra vad som helst för att vinna, att vara den som har makten. Det är därför han kan börja ta till fysiskt våld om han upplever att kvinnan inte ger med sig. Misshandlaren lever inte i en verklighet där var och en har sin egen personliga makt, utan i en verklighet där den ena alltid har makt över den andra, där den ena är överlägsen och den andra underlägsen. 

Misshandlarens beteende drivs av attityder och värderingar, inte av känslor. Han anser sig ha rättigheter och privilegier som inte partnern har. Han drivs av attityden: "Du är skyldig mig". Han anser sig vara överlägsen sin partner, och han respekterar henne inte. Misshandel och respekt kan aldrig samexistera. Inte heller misshandel och kärlek. Ett förhållande som innehåller misshandel i någon form är aldrig ett kärleksförhållande, oavsett om vissa perioder är fria från misshandel samt lugna och "romantiskt" präglade.

Misshandlaren har inte problem med att kontrollera sin egen ilska och aggressivitet. Han skulle aldrig misshandla sin chef, sina vänner, föräldrar eller arbetskamrater, hur arg han än blev. Han är alltid kapabel sluta kritisera, kränka eller slå sin partner så fort det ringer på dörren. Han kan höja sin partner till skyarna på lördagskvällens fest, bara för att kränka henne verbalt och fysiskt när de kommit hem från festen. Han vet precis när han har läge att misshandla och när han inte har det, och han kontrollerar sitt eget beteende efter detta.  

Misshandlaren har snarare problem med kvinnans ilska och aggressivitet. Han klarar inte att hon blir arg på honom, står upp emot honom, säger emot honom eller visar tecken på självständighet, oberoende och autenticitet. En misshandlare har ofta en dubbel standard; han kan allmänt tycka att det är fel med kvinnomisshandel, men om hans partner skulle provocera honom så anser han sig att ha rätt att "ge igen"/ "sätta henne på plats"/ "försvara sig" osv.

En rättighet som misshandlaren tar ifrån kvinnan är alltså rätten att bli arg på honom när han behandlar henne illa. Blir hon arg kommer han att ge igen, och han kommer förmodligen att dra nytta av det faktum att hon blir upprörd som ett "bevis" på att hon är knäpp, sjuk, galen eller irrationell. Skulle det behövas kan han använda detta bevis inför omgivningen, vilket stärker hans egen fläckfria image och ger kvinnan mindre trovärdighet om hon skulle berätta vad som sker inom förhållandet.

En misshandlare vänder ofta saker och ting till sin motsats. Han förvrider i efterhand det kvinnan har sagt och det han själv har gjort. En del misshandlare spelar gärna offerrollen. Om kvinnan försöker försvara sig mot honom, tar han det som en attack gentemot honom, och får henne att betala för det på ett eller annat sätt. 

Misshandlarens beteende förvärras alltid med tiden. Det beror på att kvinnan i hans inre avpersonaliseras och görs mer till ett objekt än en människa. På så sätt kan misshandeln förvärras, verbal misshandel kan öka och eventuellt övergå i fysiskt våld, utan att misshandlarens samvete lider nämnvärt. Han kan till slut misshandla utan att ens få skuldkänslor, eftersom partnern inför honom blivit till ett objekt mer än en människa. Hennes känslor räknas inte för honom längre. Hade han erkänt henne som den människa hon är hade inte misshandeln kunnat genomföras på samma sätt.

Misshandeln går i cykler. Det börjar med att en inre spänning byggs upp inom misshandlaren. Han kan i hemlighet samla på olika "fel" han upplever att kvinnan gör eller är, och han kan fantisera om att misshandla henne verbalt eller fysiskt. Under den här perioden börjar misshandlaren inför sig själv rättfärdiga det faktum att kvinnan förtjänar att misshandlas, pga de fel och brister han upplever henne ha. Till slut får den inre spänningen sitt utlopp i misshandel. Efter misshandeln kan misshandlaren be om ursäkt och lova att det aldrig ska hända igen. Han kan bete sig ångerfullt och försöka gottgöra sitt beteende på olika sätt. Han kan uppvakta kvinnan, säga snälla saker, städa huset, ta hand om barnen och göra allt det han vet att hon uppskattar. Därefter börjar den inre spänningen inom honom att öka på nytt, och ett nytt misshandelstillfälle kommer att inträffa.  

Efter ett misshandelstillfälle kan misshandlaren bete sig helt normalt. Han är kanske lugn, trevlig och kan te sig avslappnad, eftersom han fått ut en del av sin inre spänning. Genom att misshandla får han ett övertag över partnern, som därmed hamnar i underläge. Han upplever sig tillfälligt ha makt och kontroll, och det får honom att må bra, eftersom han egentligen är en människa som upplever vanmakt och brist på kontroll. Medan misshandlaren är lugn igen mår kvinnan samtidigt mycket dåligt. Hon kan vara upprörd, arg, ledsen, skrämd och känna vanmakt, ilska och brist på kontroll. Hon kan uppleva det som om "mattan ryckts bort under hennes fötter", som om hon blivit rubbad ur balans. Hon kan uppleva förvirring över vad som nyss har hänt. Hon kan ifrågasätta sig själv, sin person och sina iakttagelser och skuldbelägga sig själv för misshandeln. Inför omgivningen kan misshandlaren te sig normal och trevlig, medan kvinnan kan ge intrycket av att vara tyst, obalanserad och asocial. Omgivningen förstår inte vad som egentligen pågår, och misshandlaren kan framstå som den "trevliga" av de två.

Misshandlaren skapar förvirring kring det han gör genom att aldrig erkänna det han gör. Han kan ljuga och säga att misshandeln aldrig inträffat. Han manipulerar offret att lägga skulden på sig själv för misshandeln. Han kan växla sitt humör så att partnern aldrig vet var hon har honom eller vad som kommer att hända; misshandlaren är alltid oberäknelig.

Misshandlaren är medveten om sitt misshandlande beteende. Det han gör är inte ett slumpmässigt eller okontrollerat beteende. Han vet vad han gör. Men det underliggande tänkandet, som driver hans beteende, är inte medvetet. Misshandlaren är en människa som har ett behov av att ha makt och att kontrollera. Det kommer av att han inom sig inte upplever sig ha makt och kontroll. Han måste därför utöva den över sin partner, för att känna sig kraftfull och att för att känna att han är i kontroll. En misshandlare vill sällan ge upp sitt beteende, eftersom det ger honom vinster och fördelar. Många misshandlare är inte benägna att förändras. De misshandlare som går i terapi lär sig ibland tricks i terapin som de sedan använder i en fortsatt verbal misshandel av sin partner. Det är inte värt att hoppas på att man som partner ska kunna förändra misshandlaren. Om han vill förändras, kan det beslutet endast komma från honom själv. 

Lundy Bancroft är en man i USA som har arbetat med gruppterapi av misshandlare i över femton år. I sin bok "Why does he do that?" skriver Bancroft om olika typer av misshandlare. Det finns misshandlare som är dominanta och ger order, och det finns misshandlare som gormar och skriker och får raseriutbrott. Samtidigt finns det misshandlare som aldrig höjer rösten mot sin partner, men som bryter ner henne genom crazymaking (se Former av verbal misshandel) och ett iskallt och ständigt kritiserande. Det finns misshandlare som är "macho" och vill bli servade i hemmet, men det finns också misshandlare som är desto mer jämställda, mjuka och veka till sättet.  Dessa män kan kontrollera sin partner genom att bryta ner henne psykiskt i en form av ständig analys av henne; de tar sig in i partners huvud och talar om för henne vad hon tänker och känner samt vad hon har för motiv till sitt beteende. En del misshandlare tycker om att spela på skuldkänslor och anta en offerroll - de kan anklaga sin partner för att göra mot dem vad de egentligen själva gör. En grupp misshandlare kan vara av den undervisande sorten; de ska konstant undervisa sin partner i de mest triviala ting och de ser sig alltid ha rätt i alla lägen, medan de ser sin partner som mindre intelligent. Det finns även misshandlare som är kontrollerande och svartsjuka och förföljer sin partner dagligen, eller misshandlare som konstant är otrogna mot sin partner och har ett flertal kvinnor samtidigt. Det finns misshandlare som dricker eller tar droger, men också många misshandlare som inte har någon form avberoendeproblematik över huvudtaget. Ofta kan en misshandlare vara en mix av några av dessa beteendetyper. 

Det viktiga är också att komma ihåg, att en misshandlare inte behöver leva upp till bilden av en kontrollerande, svartsjuk och dominant person för att vara en misshandlare. Och en misshandlare behöver aldrig någonsin ha höjt handen mot sin partner för att misshandla henne. Han kan misshandla henne verbalt och känslomässigt, vilket får samma nedbrytande effekt som fysiskt våld.

Misshandlarens reaktioner och beteende vid en separation kan du läsa om här.

Verbal Misshandel

Verbal misshandel lämnar inga synliga blåmärken. Men att bli utsatt för verbal misshandel i en nära relation är lika smärtsamt som att bli fysiskt misshandlad och det kan ta minst lika lång tid att återhämta sig från verbal misshandel. Verbal misshandel bryter ner en människa, tar ifrån henne både självkänsla och självförtroende. Den kan leda till depression hos den som blir utsatt. Den dämpar livslusten.

VERBAL MISSHANDEL

• Sker oftast när paret är ensamma. Det finns inga vittnen.

• Misshandlaren förnekar misshandeln.

• Verbal misshandel inträffar ALLTID innan fysisk misshandel tar sin början, och är således ettvarningstecken på att även fysiskt våld så småningom kan komma att prägla relationen.

• Verbal misshandel är: att medvetet och ständigt hålla tillbaka känslor, tankar eller information i en parrelation samt att ignorera i syfte att bestraffa, att ständigt kontra i diskussioner, att förminska någon annan, att skämta på annans bekostnad, att blockera eller avleda i diskussioner, att anklaga och skuldbelägga, att kritisera och fördöma, att trivialisera, att underminera, att hota, att kalla fula ord, att ständigt "glömma bort" viktiga saker, att manipulera/crazymaking, att ge order, att förneka sådant som faktiskt har hänt samt raseriutbrott. (Se avsnittet Former av verbal misshandel)

• Verbal misshandel är passiv-aggressiv, och det kan du läsa mer om här.

• Verbal misshandel börjar smygande. De första varningstecknen är lätta att förbise, eftersom de är så subtila. Verbal misshandel blir mer intensiv med tiden. Den kan övergå i fysiskt våld parallellt med den verbala misshandeln, eller förbli verbal. Oavsett skapar den mycket lidande för offret.

• Offret anpassar sig till den verbala misshandeln och även om offret mår allt sämre är hon ofta omedveten om vad som pågår. Hon börjar långsamt ta emot misshandlarens negativa bild av henne och göra den till sin egen.

• Verbal misshandel kan ta sig många olika uttryck och förklädnader.

• Verbal misshandel är manipulativ. Misshandlaren trycker ofta på kvinnans ömma punkter, något han kan eftersom han känner henne väl. Genom att få kvinnan känslosam på olika sätt, vare sig det är att hon blir sårad, upprörd, arg, osäker eller irriterad, kan han få henne dit han vill. Han kan få henne att känna det han vill att hon ska känna och göra det han vill att hon ska göra.

• Offrets upplevelse av misshandeln förkastas alltid. Det går inte att diskutera, reda ut eller få ett avslut på det som händer.

• Offret kan hamna i situationer där hon vill förklara för misshandlaren hur hon upplever hans kommentarer och handlingar. Hon kan tro att om hon bara anstränger sig, så kommer han förstå hur han sårar henne. Hon kan förklara sig, försvara sig, försöka förändra sig i all oändlighet i tron om att misshandlaren kommer att sluta med det han gör och förstå henne. Något som aldrig kommer att hända. Misshandlaren lever i en annan verklighet och kommer inte att vilja förstå offret, eftersom han vill kontrollera sin partner, inte förstå henne.

• Genom den verbala misshandeln får misshandlaren makt och kontroll över offret.

• Misshandeln sker i cykler. Spänningen inom misshandlaren stegras, för att sedan få sitt utlopp i misshandel. Misshandeln följs därefter av en lugn period, under vilken misshandlaren beter sig vänligt och snällt.

• Misshandlaren växlar mellan våld och värme. Ingen misshandlare är misshandlare 24 timmar om dygnet. Eftersom förhållandet präglas av ömsom värme, ömsom våld hålls offret kvar i relationen. När misshandlaren beter sig snällt får kvinnan hopp om att allt ska förändras till det bättre, vilket får henne att stanna kvar. Själva misshandeln, som inträffar förr eller senare, bidrar till att sänka kvinnans självkänsla och självförtroende, vilket också gör att hon stannar kvar i relationen. Det känns med tiden alltmer omöjligt att bryta relationen, eftersom tanken på att klara sig själv och vara ensam känns omöjlig. 

• Verbal misshandel skapar oerhört mycket lidande för offret. Kvinnan fråntas sin självkänsla och sitt självförtroende, samt får med tiden allt svårare att lita till sina egna känslor och upplevelser. Kvinnan upplever en känsla av förvirring angående vad som pågår, eftersom misshandeln förnekas av misshandlaren och eftersom misshandeln sker när paret är ensamma. Hon drar sig undan släkt och vänner och blir ofta alltmer isolerad. Depression och fysiska krämpor är vanliga. Kvinnan får alltmer en diffus känsla av att något måste vara fel med henne. Energi, livslust och motivation minskar alltmer.

• Verbal misshandel finns överallt. Den här hemsidan fokuserar på verbal och även fysisk misshandel i parförhållanden. Men man kan läsa den här hemsidan med andra företeelser i åtanke, exempelvis mobbning i skolan eller på en arbetsplats, vänskapsrelationer, relationer med familjemedlemmar eller vår nöjeskultur i stort.

http://www.varningstecken.n.nu/